av Johanna Dahlén, filmvetare

Man märker att det är en skräckfilm. Du använder dig av klassiska skräckfilms-grepp som musiken. Väldigt bra val av musik för man märker den inte utan det ökar bara stämningen (i filmer som "the grudge" och liknande blir det så uppenbart, nästan det enda de kör med). Sen att det handlar om ett barnhemsbarn som blivit illa behandlat och att det går igen och hela den biten känns också som ett klassiskt tema.

Nu kan ju vara lättskrämd men till exempel pojken och barnhemsfrun när de kommer in så plötsligt rycker man ju till. Gillade speciellt scenen när Amanda(eller vad hon nu hette) kliver ner i badkaret. För det första är det filmat så att man känner på sig att något kommer hända (taget från de rätta vinklarna, det känns som om hon vore bevakad) och sen att pojken(Henry) kommer så nära inpå.

Man märker att det är en budgetfilm( t.ex. när spindelväven är gjord av bommull, eller den inte så top of the line blodsprutet, den bitvis bristfälliga uttalet) men man köper det tycker jag. Det är inte så att det stör flowet eller att man tas ur fantasin.

Dock hade jag kanske varit lite mer tydlig på vissa punkter t.ex. varför det är bilder på New York(man anar väl att det ska vara därifrån de flyttar men det är ändå otydligt och det kanske inte heller känns så trovärdigt, hade varit bättre om det hade varit helt anonymt vart ifrån man reser och vart det är man hamnar) sen kanske även förtydligat relationen mellan dottern och kusinen. Scenen när de har käkat på hamburgerrestaurangen och det att de kommer tillbaka till huset vet jag att du lagt in en skymningsscen men första gången jag såg filmen missade jag den och trodde det var en stor miss eftersom det är dagsljus först och sen bäckmörkt. Eventuellt att man hade gjort skymningsscenen längre eller något.

Barnhemsherren använder vid ett tillfälle ordet "brat". Jag reagerade här och frågade mig själv om det uttrycket fanns för 150år sedan. Kan ju hända att det hade en lite annan innebörd vid det tillfället men med dagens preferenser blir det lite lustigt.

När jag hade sett filmen första gången funderade jag kring varför du inte hade valt att filma Jackson på ett sådant sätt att man förstod i början att han var skum men jag tänkte sedan att det kanske var det du ville att man inte skulle ana något. Att man bara skulle tro att det var en snäll gubbe i början och efter hand bli överraskad. Om man ville bli misstänksam direkt tänkte jag att man kunde filmat annorlunda vid scenen när de anländer till huset för första gången. Eventuellt använt sig av annan musik. Men i alla fall… J

Det är ganska svårt att förklara varför man blir rädd under en film men jag satt många gånger med täcket upp till ögonfransarna och undrade om jag verkligen hade låst dörren, vilket måste bevisa att du har lyckats med ditt jobb. Jag gillar ljussättningen, scenografin lägger man inte märke till för det är inget som är konstigt och då måste den ju vara bra, dialogen är helt okej och skådespelarinsatserna med även om kanske ingen kommer vinna en oscar. För att vara gjort på 30000 så är det en förbannat bra film. Om du nästa gång får jobba med professionella skådespelare och en bra budget för specialeffekter och redigering så kan det bli något riktigt glimrande!